Sogn och Hordaland
Florö badade i solsken när vi lämnade kaj och sköt fart söderut. Längst inåt landet glittrar glaciärerna i solskenet som ädla skatter, vaktade av lägre fjäll i evinnerliga rader som omärkligt går över i skärgård. Långa fjordar skär djupa fåror i landet och sträcker sina blåa klor efter fjällens vita kronor. Här kan små båtar färdas, i tryggt skydd för havets tunga dyning och vita vågkammar.Resebyrå-fläsk av prima kvalitet!
Men praktiskt, det är det då inte. Vinden har en tendens att gå in i alla fjordkrökar och sund som går att hitta. Hör man till den olyckliga skara vars rutt då och då går ut ur en fjord, får man så att säga grus i knäckebrödet.
Seglet far upp och ner som en jojo, då vi ömsom ror, ömsom seglar bidevind. Någon gång ibland får vi faktiskt också medvind i något sund, och vips är all förtret som bortblåst.
I Krakhella skulle Lars mönstra av. För att hinna dit måste vi ro fram till klockan 01:00. Det är stjärnklart, och det blir faktiskt relativt mörkt för första gången. Vi håller oss in till land i Kraksundet om ifall att något ouppmärksamt fartyg kommer ångande i farleden, men natten förblir outrgrundligt tyst och fridfull.
Det är den inte när vi sent omsider kommer fram till Krakhella. Traktens knott har dukat upp buffé lagom till vår ankomst. Och det är vi som står på menyn.
Det blir en hetsig förtöjning och raskt instoppande av expeditionsdeltagarna i respektive sovsäck. Den som satsat på god värmeisolation när den valde sovsäck förbannar nu högljutt sin dumhet. Men svordomarna är knappt hörbara där vi ligger på kajen som två stora grönsakslarver med enbart näsorna som sticker ut.
Dagen efter kommer hurtigbåten, och Lars försvinner mot Bergen i 30 knop. 10 minuter senare står Frithjof på kajen. Man kan inte klaga på båtförbindelserna :-).
Vinden har friskat i, och så fort Frithjof har installerat sig sätter vi ut i sundet, och går på grund. Förargligt, men det går gudskelov inte så fort när man ror och vi kommer loss igen utan problem. Inga åskådare heller, så egentligen har det nog inte hänt.
Väl ute i sundet har vi en förträfflig medvind, och vi får fort upp seglet och länsar gott undan - i 4 minuter. Så fort vi kommer ut på Sognefjorden går den tvärt emot och vi får en lång rodd framför oss. Det blir en repris av dagen innan: rodd, segling, rodd, segling. Men landskapet är ju vackert som sagt.