Jæren
Jæren hör till de mindre trevliga bitarna av norska kusten. Landet ligger platt och helt oskyddat för Nordsjön. Och det är glest mellan de bra hamnarna. Faktum är att Jæren på ett sätt är värre för större båtar. För en båt av Karsks storlek är det inga problem att smita in i småhamnarna så länge det är någorlunda fint väder och inte för mycket vågor. I värsta fall kan man också leka amfibiebåt och helt sonika köra upp på sandstränderna, men det ville vi helst undvika.Kronan på verket är Jærens rev där havsbotten och strömmar gör att vågorna kan bli extra otrevliga.
Sista stora hamnen innan Jæren är Tananger. Där stötte vi återigen på våra kamrater på sjöräddningsbåten Nils C.P. Aure. Dan, som är aktiv räddningsman i Svenska sjöräddningssällskapet, ivrade för att vi skulle bli medlemmar, och jag var inte nödbedd. Oavsett om man har någon nytta av medlemskapet eller inte så är ju sjöräddningssällskapen något man gärna vill stödja.
Räddningsmännen var entusiastiska och tog bilder av oss. Men vi fick lova att inte råka ut för något de närmaste dagarna, så att vi hann lämna deras distrikt. Vi lovade.
När vi väl fått upp tältet i Ølberg och skulle inta horisontalläge frågade Karin inifrån tältet om all packning som behövde det var skyddad för regn.
"Ingen fara!" Efter att ha kastat en blick på himlen sade mig mitt vana seglaröga att det inte var något regn att vänta. "Det kommer inte att börja regna."
Dan påminde om att vi faktiskt var i västra Norge bredvid "fucking Atlanten", bäst att vara försiktig. Det kanske var bäst att lyssna på det rådet ändå.
5 minuter senare, när vi låg i tältets relativa trygghet, stämde naturen upp ouvertyren till det regnväder som skulle bli vårt ledmotiv det följande dygnet.
Det är ju lite mysigt att somna in till ett stilla smatter av regndroppar, och vi var förvissade om att regnet nog inte skulle bli särskilt långvarigt.
Tji fick vi. Klockan 4 vaknade vi till ett öronbedövande crescendo som ingalunda var någon avslutning på nederbördssymfonin. Olägenheten med tält i regnväder är ju att vattnet inte alltid håller sig på rätt sida tältduken, och bättre blir det inte när det visat sig att man tagit nattkvarter i en liten sänka. Vattensängar har helt klart sin baksidor. Sovsäcken var blöt som en disktrasa, och mobiltelefonen hade fått sig ett glas för mycket.
Karin var tvungen att åka hem på ett möte, och det var inte utan att hon var rätt glad över att kunna ta avsked av vår fuktiga tillvaro och hoppa på bussen till Oslo.
Dan och jag låg kvar några timmar till. Med sådant väder har man rätt till lite sovmorgon.
När vi väl kom på fötter insåg vi att allt kanske inte var så illa trots allt. Mobiltelefonen hade kvicknat till, och havet utanför Jæren låg spegelblankt så när som på regndropparnas små ringar.Så la vi ut för åror mot Revet, och vi fick till och med lite segelvind av och till. När vi passerade Jærens rev i sakta mak var det svårt att tänka sig att det varnades för detta ställe i sjökortet. Likväl var det skönt att få lägga det bakom sig.
När vi till sist rodde in till Madlands havn framåt elva på kvällen var det med blandade känslor. Tält och sovsäck hade fortfarande mer gemensamt med böljorna som smekte båtsidorna än med något torrt och ombonat. Vi hittade i och för sig en olåst stuga i hamnen, men eftersom den var bebodd av en självdöd fågel kände vi att vi kanske inte skulle störa griftefriden och tränga oss på. Det luktade lite konstigt också.
Två lokala som varit ute och fiskat tittade in och hade förståelse för att vi inte ville sällskapa med fågeln. Istället blev vi erbjudna att sova i den enes källare. Moder Theresa har uppenbarligen några släktingar kvar i livet!
Morgonen därpå mönstrade Dan av och Måns Erlandsson, min bror, kom ombord istället.
Nu gick vågorna betydligt högre på Jæren, och trots att det blåste lite fick vi ro till Sirevåg strax innan Eigerøy. Vågorna tornade upp sig till 1,5 m, och lustigt nog blåste det bara i vågdalarna. Situtationen var inte hotfull, men vi började bli lite trötta och inte minst hungriga. Egentligen ville vi till Eigerøy, men att ro i sån sjö kostar på.
När vi i Sirevåg blev erbjudna både dusch och säng hos en nästan alltför vänlig fiskare insåg vi att det minsann inte var så dumt att inte ta sig till Eigersund trots allt. Visserligen sa väderprognosen något om kuling nästa dag. Men om vi skulle ligga inblåsta var Sirevåg ingalunda något dåligt "val". Tältet fick vi också torka.