Det deilige Sørlandet del 1 - Regn
Småningom kom vi till Kristiansand där snälla ortsbor väntade oss. Saluten vi fått i Hillesund bådade gott, men att vi till och med skulle få en privat lots (los), det var mer än vi väntat oss.Karsk fick ligga på Flakkerøya medan besättningen besökte familjen Toftenes. Vi förlustade oss med biobesök och räkätning och kom iväg först på eftermiddagen dagen efter. Vi fick förstärkning i form av Tiril Toftenes som mönstrade på för andra gången. Bra med erfaret folk ombord, även om Måns hade börjat få snurr på grejerna.
Det blåste bra, men solen sken, och då är det lätt att känna sig odödlig. I alla fall for en liten djävul i skepparen och vi la ut på byfjorden med bara ett søft (rev). Det var lite i överkant, men man måste ju ta lite risker ibland.
Vi blev milt tillrättavisade av naturkrafterna. Efter att ha vridits runt av en stor våg och fått vinden in från sidan och därtill lite vatten, tog vi förnuftet till fånga och tog två søft. Eftersom vi aldrig seglat med minsta möjliga segelyta, tyckte vi att det vore kul att pröva det med, så vi tog även 3 klor (ett sätt att minska segel på, se bild här!).
Det gick undan ändå vill jag lova.
Från Kristiansand till Lillesand går det fint att ta en inre led med mycket kringelikrok. Det gjorde vi, och här kunde vi ta ut både søft och klor. Visserligen kastade vinden en del, men det gick fint framåt.
Det stod inte länge på förrän vi kom till Lillesand och sov i seglarförbundets lilla koja, granne med Saltholmen fyr. Vi gick tidigt till sängs för att vara klara för nästa dag, då jag trodde att vädret skulle bli det samma. Jag fick fel…
Mina plaskblöta vadmalsbyxor som jag hängt på tork utomhus kvällen innan var inte det minsta torrare.Ett milt, men genomvätande, regn draperade landskapet i dis. Motvind blåste det också. Men återigen, skam den som ger sig! Ska man till Stockholm får man inte ge tappt för lite regn. Ner med havregröten i magen bara! Och på med regnkläderna.
Regnet var av det slag som göra att man väljer svett framför regn. Det blir torrare så, även om det är marginellt.
Vi rodde och seglade, rodde och seglade. Allt beroende på hur rutten gick. Søften knöts på och av, på och av. Och regnet öste ner. Någon gång tog det en kort paus för samla krafter för ett nytt skyfall. Och hej, vad vi fick ösa! Faktum är att vi hade svårt att dra oss till minnes när vi senast såg ett så ihållande och intensivt regn. Oftast brukar det ju gå över efter några minuter.
På vägen in mot Grimstad plaskade vi runt i relativt stora vågor, och plötsligt tog det stopp. Ingen vind? Jo, det vara bara det att den vänt till medvind, och vår bidevindskotning var då tämligen ineffektiv.
Med medvinden kom gott humör och uppehåll. Paus i regnet!
Ut ifrån Grimstad går det en liten kanal, och för att få lite distans till Sørlandets monsunregn drömde vi oss bort till det fjärran Italien och Venedig med dess gondoler (kanalen var för smal för att ro). Så kom vi snart till Fevik där Tirils och min klasskamrat Martin bor. Han bjöd på mat, säng och torktumlare. Den sistnämda kom sannerligen väl till pass. Tyvärr var delar av besättningen lite för trötta för att göra Martins gästfrihet rättvisa, och vi gick och la oss tämligen tidigt.
< Vi smyger på ett vikingaskepp | Det deilige Sørlandet del 2 - Kuling >