Segelsömnad
|
|
Segelmakarhandsken (under nystanet) är en slags fingerborg för hela handen. |
|
Å andra sidan. Ska man vara riktigt traditionell så ska det vara segel av ull från utegangarsau (får av gamal nordisk ras), och det orkar man då rakt inte knåpa ihop. Ekonomiskt är det inte heller – tvärt om.
Skolan hade beställning på två segel. Det första ett toppsegel till lofotsbåten Den siste viking II som ägs av museet Kystens arv. Det andra ett segel till Karsks systerfartyg – en annan færing som byggs samtidigt med henne. Dessa segel skulle bli klara under veckan, och därför kunde det bara arbetas på Karsks segel den tid som blev över.
Toppseglet gav lite perspektiv på saker och ting då det var större än de två færingseglen var tillsammans. Fast det alltså bara var fråga om ett toppsegel.
Man vet relativt lite om hur folk tänkte när man gjorde segel fordomdags. Av förklarliga skäl är det inte lika många segel bevarade som båtar. Man har dock genom diverse uppmätningar och intervjuer med gammelfolk kommit fram till några normer. Och eftersom man idag inte har så bra koll så gör man bäst i att hålla sig till normen. Eller i vart fall i närheten.
|
|
När man väl bestämt sig för storlek gäller det att klippa rätt så man inte sitter där med ett lapptäcke. Lyckligtvis gick den biten bra med samtliga segel.
Så är det bara att sätta igång att sy ihop våderna med nål och segelmakarhandske. Till alla sömmar i seglet använde vi dubbelt tvåtrådigt segelgarn i hampa. Kanterna stryks med strykjärn. Lite oortodoxt kan tyckas, men det underlättar väldigt för att få raka och fina sömmar.
Karsks segel hann bara påbörjas, så det kommer mer om detta senare.

