Bohuskusten
Fjärden ligger spegelblank, nästan så man ser sina egna pormaskar om man lutar sig över relingen (ripa). Och där ute ligger en ensam segelbåt så gott som stilla. Det är inte var dag man får tillfälle att ro ikapp de moderna plastkreationerna, så vi hugger i med friskt humör.Väl framme måste vi ge en liten eloge till karln i sittbrunnen som haft karaktärsstyrka nog att inte starta motorn trots att hans logg knappt visar en knop. En sådan ståndaktighet är en alltför sällsynt vara bland fritidsseglare, men undantag finns alltså. Efter en liten pratstund är det dags att dra vidare, och raskt lämnar vi de vita plastseglen bakom oss.
Vi får upp seglet i den begynnande nordvästliga brisen och styr söder ut bland ytterskären. Vi studerar de svenska kumlen (vardarne) som skiljer sig en del från de norska. De är individuella och finns till och med avbildade i sjökortet. Men Erik är naturligtvis inte sen att framhäva kvaliteterna hos de kummel hans landsmän staplat, och vi lägger ämnet åt sidan.
Hela tiden känner vi oss ganska avskilda: där vi smyger oss fram ligger vi mitt emellan den inre leden och det stora havet. De runda, kala klipporna och det blå vattnet är en rofylld omgivning.
Sveriges radio P1:s sommarprogram Sommar lämnar naturligtvis inte expedition Karsks medlemmar oberörda, och eftersom vi lyckats få reda på att seriehunden Rockys pappa Martin Kellerman håller i dagens program tar vi chansen att lyssna när vädret ändå är så milt.
Av en gammal släkting har vi blivit varnade för Smögen som döms ut som dyrt och snobbigt. Döm om vår fasa när vi märker att regnet kryper inpå, vinden mattas av och närmsta ort är ... just det, Smögen! Huga!
Vi lirkar oss igenom grunda och långa sund där vi knappt går flott. Och småpratar med trevlig lokalbefolkning i en sjöbodskantad ränna. Väl ilandkomna i en gästhamn förfäras vi över de 150 kronorna som avkrävs för en övernattning. Tältplats finns det inte tillgång till, och vi hyser starka misstankar om att gästhamnen inte uppskattar om vi rullar ut sovsäckarna i korridoren utanför duscharna i sanitetshuset.
Nej, vi flyr över fjärden för att laga mat och invänta råd vilka som bekant kommer med tiden.
Det gjorde det också. En uteservering i dvala, som i sin tur låg i anslutning till en dykarklubb, hade tak över sig. Vi tittar in för att se om det gick för sig att obemärkt rulla ut våra sovsäckar. Det gick inte. Obemärkt alltså. Men vi hörde oss för med en snubbe som otroligt nog huserade i den tillsynes nedlagda baren. Efter en del funderande visade det sig att gick bra. Men det var tidigt uppstigande som gällde, fysträning klockan 7 dagen därpå!
Vi vaknade av att två bitiga boxare särskådade oss och undrade vad vi var för ena. Vi berättade hur det hela låg till och smög ut medan sparringsslagen ekade mellan bergväggarna.I vår fördomsfulla brådska att komma ifrån Smögen, som vi egentligen inte ens besökt, tappade vi faktiskt bort oss. För första gången fick vi plocka fram gps:en och luska ut vår egentliga position.
Vi insåg att det inte är lika enkelt att navigera i svenska farvatten som i norska. I Norge sitter det järnstörar nerkörda i så gott som varenda grynna, och det är ofta en barnlek att (i alla fall i bra väder) bestämma sin position.
Utanför Lysekil bestämde vi oss för att börja gå i den populära inomskärsleden. Dåligt väder skulle vara i antågande, men framför allt irriterade vi oss på den i förhållande till vinden "grova" sjön som rådde utanför. Det är ett elände att försöka segla i vågor när vinden inte räcker till.
Lite nedslående är det dock att se sig omseglad av alla stora segelbåtar, och det hiskeliga motorbåtssvallet var inte ett kärt återseende!
Vinden har nu börjat vrida emot och vi får ro mellan varven som vi seglar bidevind. Och värre ska det bli.
Vi kommer ner till det gamla fiskeläget Gullholmen, och pittoreskare kan det inte bli. Själva destillatet av Bohusidyll. Eller vänta? Har jag redan skrivit det här om något tidigare ställe?Hur som helst är vi sugna på glass, och bara för att vara märkvärdiga tar vi genvägen under den lokala bron. Vi blir tvungna att fälla masten, men vad gör man inte för att visa sig märkvärdig?
Så kommer kulingen som SMHI så länge pratat om. Det blåser hastigt upp och vi är glada att vi varit kloka nog att hålla oss inomskärs. Vi förtöjer vid en liten holme för att få upp masten under kontrollerade former, det går ju fortfarande att segla :-).
På kajen har vi ställt radion som gladeligen basunerar ut väderleksrapporten tills det plötsligt säger plopp! och blir tyst som i graven; så när som på vindens vinande.
En vindby har förmått kasta radion i sjön, och förbannande sin oförsiktighet fiskar undertecknad blixtsnabbt upp en genomvåt och stendöd radio ur det salta vattnet.
Natten tillbringar vi på läsidan av en sjöbod på Råön. I kvällningen ser vi hur blygrå molntussar (skyer) kommer susande över våra huvuden in mot fastlandet där de blir ett med den oformliga regnmolnsmassan.
Man ska inte underskatta förnöjelsen med att se hur det regnar på andra!
< Till Sverige! | Karsk får besök och råkar i luven på Securitas >